men när jag blir för full för att sjunga, kan vi promenera hem

känner mig som jag-vet-varken-ut-eller-in, längtar hem till mamma och pappa och till någon slags trygghet. var kvällen tar mig visar sig:) dags att knega vidare, LIVET ÄR EN FEST!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0