elvirabostrom

det är idag precis tre år och två veckor sedan den dagen jag kom till skåne för att läsa på sveriges ridgymnasium i svedala. precis tre år och 12 dagar sedan jag träffade ronja andersson första gången. exakt två år,  fyra månader och en dag sedan mamma och pappa gav mig världens finaste acaletto. ganska precis ett år och åtta månader sedan jag förstod att jag träffat en person som skulle få mitt hjärta att växa i en lång tid framöver. varje dag saknar jag tiden tillsammans med ronja, och varje minut utan filip saknar jag hans närhet. jag saknar min syster i skellefteå. jag är så glad för att acke varje dag står i hagen och att veta att han bara är min. jag är glad över att någon äntligen kan ta vara på den röda som jag har trasslat så mycket med. jag är glad för att jag får leva i närheten av mamma och pappa. jag är ledsen för att jag inte vet vad jag vill, ledsen över att inte kunna vara en bättre flickvän till den finaste killen. jag är trött på att vara ensam och arg för att jag inte blir lämnad ifred. jag är besviken över att jag inte åstadkommit mer och blivit en duktigare ryttare.. jag önskar att jag tog bättre hand om mina hästar. jag önskar mer tid med min kärlek och mindre som förstör den tid som finns. jag saknar nåt att jobba hårt för och saknar energin för att jobba ännu hårdare för just det. jag är ledsen för att jag inte är en bättre människa och trött på att fortfarande inte vara den jag önskar att jag en dag ska bli..