elvirabostrom

 ikväll har vi, efter att snällaste krister lagat min lilla cykel, cyklat till svedala, blivit jagade av två ficklampor, cyklat utihelvete tills min cykel än en gång pajat, kastat cykeln i diket (dumma cykel) hoppat på ronjas pakethållare, kommit på att jag tidigare pajjat ronjas pakethållare vilket leder till att jag tvingas  kasta mig av cykeln och då inse att ficklampsmännen fortfarande jagar oss, kastat mig framstupa ner i diket för att slita lös min älskade handväska som jag varit, i paniken, galet nära på att glömma, kastar mig upp ur diken och denna gången på frejas pakethållare som turligt nog verkar hålla, vi cyklar till svedala i vildaste paniken (männen hinner ej med) och kommer exakt i tid till huses restaurang där vi får käka en pizza, pumpar sedan i varandra århundradets största mod för att klara att gå in på Q8 och fråga, kanske svedalas vackraste man, om skjuts hem (eftersom vi fortfarande är helt skärrade efter flykten från ficklamporna!!) tagit oss tack vare killen med bilen hem och sitter nu, med diverse olika skador psykiskt och fysiskt och vet inte om vi ska skratta eller gråta. det enda vi egentligen vet är att andledningen till svedalatrippen var en kaka som vi GLÖMDE köpa +att vi är HELT JÄVLA SÄKRA på att det som hände ikväll förmodligen kommer få oss att lida varje dag i tre år framöver samt att mannen med bilen förmodligen sitter 25 meter ifrån oss och just nu dör av skratt.